Ibland blir det lite enformigt att vandra runt på hemmaplan, även om jag har fantastisk natur och träningsmöjligheter precis utanför ytterdörren och verkligen inte ska klaga, men då och då behöver jag se en annan skog eller ett annat berg för att få lite ny inspiration.
Naturen i trakterna kring Sala har en speciell inverkan på mig så idag bar det iväg ditåt.
Jag har egentligen lite svårt att uppskatta människors stordåd, vår "fantastiska" inverkan och resultat i naturen men samtidigt har jag en fornfnatt inom mig och ett intresse för historia, både naturens och människans.
Det är en gammal bruksmiljö, människor har slitit och överlevt här i många hundra år och utfört enorma arbeten i berget och trots att det är "manmaid" så är miljöerna fascinerande. Hur orkade de, vad åt man när man hade ett så fysiskt krävande jobb för att inte tappa muskler, hur överlevde man mentalt och varför fick man inte panikångest av att bo i en kall och dragig stuga med en enda ko, tretton barn och en peng om dagen att försörja sig på?
Det väcks många frågor och tankar kring mitt eget leverne.
Där vandrar jag omkring och anstränger helt frivilligt min kropp med en ergonomisk ryggsäck fylld med vatten, mjölkchoklad, läppbalsam, våtservetter, hundgodis, hundbajspåsar, solglasögon, extra kläder och en mobiltelefon med allt vad det innebär, osv osv. Jag är utvilad (relativt), har ett varmt och komfortabelt hem att återvända till med en modern dusch om jag blivit det minsta lilla svettig och jag har sett till att jag börjar min vandring mätt för att slippa bli hungrig och därmed trött, gnällig och få magknip.
Hur finner man ens lusten och orken att producera och nära tretton barn i en fuktig, kall och fattig stuga med vägglöss samt ett yrke som gruvbrytare i sot, rök och mörker halva dygnet.
Så tänkvärt och faktiskt ganska inspirerande när livet krånglar och det tar emot.
