Jag försvann igen men det är visst sånt som händer här jag fått lära mig och inget man ska fästa sig alltför mycket vid.
Men nu är jag här, eller rättare sagt där, där jag ska vara, till skogs med nån med päls. Mitt place.
Jag undrar ofta hur det går för de som har samma begär efter alla dessa ostörda timmar med ett djur i naturen som jag och som av olika anledningar inte har möjlighet till det.
Tänk om det finns personer med just ett sådant starkt behov som inte ens vet om att det är det som behövs, deras enda livsmedicin och bot. Det är nog dessa personer man läser om i media, de som tokat till det fullständigt för sig.
Nu ska Aska och jag bada så vi orkar ta oss sista milen hem.
skriven
Så vackert!